Skip to content

Och känslan av att.

11 februari, 2011

Och känslan av att jämföra sig med alla sina vänner. Ständigt.

Och känslan av att finna sig vara störst, rundast i hela vänskapskretsen. I alla sammanhang alltid uppleva alla andra vara smalare.

Och förvirringen kring sitt eget människovärde. Tvångstanken att detta gör en sämre än dem.

Och tvångstanken att de tycker det. Skrattar bakom ryggen.

Och känslan av att därför misstro dem man litar till som mest. Och skammen över det.

Och tröttheten över att INTE KUNNA SLÄPPA. Trots att en hör hur fånigt allt låter.

(har beställt Hungerflickan. Tror det behövs läsning. Tror alltid att böcker hjälper. Mot allt. Ganska ofta har jag rätt.)

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. Anna permalink
    11 februari, 2011 10:25

    Är du jag?

  2. 11 februari, 2011 10:33

    Vi verkar vara många. Ofta gör det mig arg vilket ger energi att försöka förändra. Just nu gör det mig tyvärr mest sorgsen. Styrka till dig!

  3. 12 februari, 2011 18:22

    Ett tips på en väldigt bra bok om ätstörningar är Mattillåtet av Gisela van der Ster. Den är typ som en självhjälpsbok, med en praktisk del om hur man stegvis kan bli frisk samt en mer teoretisk del om mat. Jättebra är den! Har hjälpt mig mycket.

  4. Dolly permalink
    19 februari, 2011 16:56

    Inlägget skulle kunnat vara skrivet av mig.
    Tack.

    • 19 februari, 2011 19:30

      Varsågod, eller hur jag ska säga. Jag önskar ju att ingen kände igen sig, för ingen ska behöva känna såhär. Samtidigt är det viktigt och tröstande när andra sätter ord på ens känslor. Så har jag kunnat göra det för dig gör det mig glad ändå på nåt sätt.

  5. Anneli permalink
    21 februari, 2011 19:30

    Blir rörd av det du skriver.
    Hela min uppväxt hade jag grymma komplex över att jag var för smal, människor frågade mig ständigt om jag var sjuk. Jag vågade inte visa mig utan flera lager av bylsiga kläder. Så blev jag äldre, födde barn och nu räknar jag kalorier och inser att jag accepterar inte mig själv i en fet, otränad kropp. Tycker dock att jag funnit ett rimligare förhållningssätt som i grunden handlar om att vara snäll mot sig själv och sluta att önska att saker ska vara annorlunda än de är. Någonstans på vägen MÅSTE man acceptera och älska den man är och vara i det (låter flum, flum men jag menar det). Inget blir bättre av att man hela tiden strävar efter ngt annat. Boktips, vet inte. Mindfulnessövningar typ kroppsscanning hjälper mig att känna och lyssna på min kropp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s