Skip to content

att uppvärdera ”det kvinnliga” utan att vara essentialist

19 mars, 2011

Via twitter ramlar jag in på en sida om feminint företagande. Det är två personer som hävdar, genom hänvisning till en amerikansk forskare vid namn Helen Fisher, att kvinnor besitter unika ledaregenskaper som utvecklats under flera tusen år och att dessa nu är något som samhället efterfrågar och planeten behöver.

Helen Fisher anser att kvinnor introducerar ett nytt sätt att tänka som hon beskriver så här: ”Samarbetsvillighet; gåvan att kunna läsa av människor; empati; nätverkande-förmågor; förhandlingsförmåga; en drivkraft att nära barn, syskon, företagskontakter och samhällen världen över; skärpt fantatsi; en win-win attityd; mental flexibilitet; en förmåga att omfamna motsatser; förmågan att analysera komplexa sociala,- omvärlds, – och politiska samband utifrån ett brett och långsiktigt synsätt.”

Kvinnors naturliga ledaregenskaper enligt H. Fisher: ”Nättänkande, intuition, mental flexibilitet, långsiktig planering, kreativitet, fantatsi och verbala och social förmågor – samt en annorlunda syn på makt som otvivelaktigt kommer att skapa win-win strategier i företagssammanhang.”

Hon säger även: ”Om det kvinnliga förhållningssättet släpps fritt i vår moderna värld, kommer samhällen att blomstra – även i länder om idag är fastlåsta.”

Det här är ju gamla livmodersfeministiska tankegångar som jag avfärdat både en och två gånger. Samtidigt. Jag har funderat mycket på liknande grejer på senare tid. Det nedvärderande av allt som betraktas som ”kvinnligt” och tjejigt” som ständigt fortgår. Hur någon på Bangs 8:e marsfest ondgjorde sig över folk som döpte sina döttrar till sådant som Saga och Tindra och hur det skrev in de stackars döttrarna i könsstereotypt förtryckta kvinnoroller från den dag de föddes (eller kanske döptes?). Eller förfasandet över små flickors prinsesslekar och hur de inte ska uppmuntras då det är samma sak som att uppmuntra till underordning.

Men alltså, måste det vara så? Är det verkligen namnet eller prinsessklänningen som skapar underordning och könsstereotypt begränsade roller för småtjejerna? Är det inte vad vi vuxna lägger i dessa namn och rollekar som hindrar en mer könsöverskridande rollfördelning och friare tillvaro för barnen? Lilla Tindra kan väl både klä sig i rosa flufffluff och träna fotboll med klasskompisarna på tisdagskvällarna?

Jag gillar inte den könsessentialistiska ton som färgar sajten om feminint företagande. Jag tror inte att kvinnor av naturen är godare människor som är bättre på nära relationer än män. Däremot tror jag att tjejer och kvinnor LÄR sig sådant som vissa uppfattar som naturligt kvinnligt tidigare och i högre utsträckning än män på grund av de föreställningar vi har om hur kvinnor och män ÄR och SKA vara. Vad jag inte fattar, är varför dessa egenskaper måste nedvärderas? Varför feminister på 8 mars ska klanka ned på sånt som anses typiskt kvinnligt istället för att vidga det och inte lägga in begränsningar i det. Det gör de patriarkala strukturerna så bra redan. Varför ska vi feminister ägna oss åt sådant? Ärligt talat, de så kallat kvinnliga egenskaperna ska väl snarare uppvärderas? Det är väl BRA med förmåga till närhet och förståelse  för andra människor? Inte bra för att det är KVINNLIGT utan bra för att det är MÄNSKLIGT! Uppmuntra småpojkarna att leka med dockor och krama sina kompisar istället för att förfasa er över Tindrorna i prinsessklänning. Vi behöver FLER Tindror i prinsessklänning, oavsett kön.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s