Skip to content

med risk för att låta nationalromantisk

14 juli, 2011

Den känsla jag får av att återkomma till Gotland handlar om banden bakåt via mamma Leena till mormor Henny och mormorsmor Helga och det led av viljestarka gotländska kvinnor min släkt är uppbyggd av. Kalla det kvinnoglorifierande, kalla det separatistiskt. Men den känsla Gotland ger mig är så mycket MER än Sörmlands myller av sjöar och vackra skogar jag har tillhörighet till genom pappa.

Mitt Gotland är inte kulturelitens Gotland. Rent geografiskt befinner jag mig på Sudermalm, och jag ser dem på stranden på byggdegårdsloppisen på Ica. Men vi är inte där av samma anledning.

Jag är där på grund av de rötter under fötterna som fäster mig i marken. På grund av hur ryggraden växer sig starkare och rakare. Jag är där för att det är där jag hör hemma.

Ingen annanstans har jag nånsin upplevt att hemma KÄNNS i kroppen.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s