Skip to content

heterosexuality doesn’t equal a starlet love story

6 januari, 2012

Det svåraste med att skriva det här inlägget är att jag måste erkänna att jag faktiskt tittat på Stjärnorna på slottet. Ni vet Svt-programmet där man samlar svenska, lite mer finkulturella kändisar (Stjärnor!) att bo ihop på ett slott under en vecka för att inför varandra och tittarna vända ut och in på sig själva. Lite som ett Big brother för kulturtanter, minus utröstningen. Men jag har sett det, jag har till och med gillat det. Så. I alla fall.

I årets säsong har de samlat Kim Anderzon, Johan RabeusJohan Rheborg, Christer Lindarw  och Louise Hoffsten. Varje stjärna får varsin dag att ansvara för aktiviteter och maträtter och under den dagen är det också allt fokus på huvudpersonens liv och leverne. De berättar ömsom saker i enskilda intervjuer, ömsom svarar på frågor från de andra deltagarna. I det senaste avsnittet var det Christer Lindarws dag. Vid middagen skulle givetvis den obligatoriska frågan om hur det var för honom att komma ut ställas. Det verkade för Christer, som var i 19-20-årsåldern när han flyttade till Sthlm och började hänga på gayklubbar, inte ha varit någon särdeles blodig process (vad han sa iallafall, allt vill en kanske inte berätta i tv). Men han beskrev hur han så här i efterhand kunde sörja att han, som tonårsbög under 60-70-talet, inte som alla andra (heterosexuella) tonåringar hade haft någon ”första kärlek”. Aldrig fått uppleva det där pirret att bli ihop med sin första pojk/flickvän och hålla handen osv osv. Jag vill inte på något sätt förminska de svårigheter det måste innebära att, i synnerhet för Christers och tidigare generationer, leva ut sin (homo)sexualitet i den konforma tid som tonåren är. Men jag måste ändå protestera mot den här bilden (som inte Christer Lindarw personligen är ansvarig för utan som finns överallt) av den heterosexuella starletsponsrade tonårskärleken som alla tycks ha haft. Som om det var lika självklart som skolplikten att alla vid 14-15 års ålder satt nervösa med bultande hjärtan på en säng och höll handen. Att alla gick på bio och fick sin första kyss i mörkret. Att alla låste dörren till sina pojk- och flickrum och hånglade tills läpparna domnade innan det var dags för middag med familjen. Oavsett sexualitet så är den romantiserade bilden av tonårsrelationen och tonårskärleken så jävla konform och normativ att alla de som inte haft en relation värdig en Starletnovell innan 18 års ålder förpassas till de avvikandes skara (trots att jag anar att det gäller majoriteten). ALLA normerande bilder av hur relationer ska se ut är problematiska om de gör att människor känner sig fel, inte bara de hereronormativa.

Eller så är jag bara arg och bitter för att alla försök till relationer i min tonår gav mig panikångest och magont och att jag därför aldrig gjorde annat än hånglade, punkt.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s